Bilen som religion

“Förbifart Stockholm“, den sexfiliga motorvägen som i slutändan lär kosta en bra bit mer än 30 miljarder att bygga, är en lika bisarr som bedrövlig idé. Men det handlar inte bara om koldioxid, eller ens om miljöskydd.
Gunnar Lindstedt skriver ett oerhört angeläget inlägg i Expressen:

den ensidiga fokuseringen på koldioxid döljer den verkligt stora utmaning vi står inför – nämligen en snar och chockartad brist på olja. /…/
När Förbifart Stockholm står färdigt 2020 kommer vi alltså med största sannolikhet att leva i en värld där den globala oljeproduktionen redan krymper.

Tyvärr har Expressens webbupplaga missat att presentera vem Gunnar Lindstedt är. Han är f.d. journalist på Veckans Affärer, som har skrivit boken Olja, som alla måste läsa (nästan gratis pocket). Där beskrivs bland annat hur en taktisk allians av biltillverkare, oljebolag, fackföreningar med flera drev in USA i ett extremt bilberoende som nu får landets framtidsutsikter att se mörka ut. Ett annat citat ur boken:

I Sverige har transporterna sedan 1985 ökat med 50 procent. Transportsektorn står idag för 23 procent av energianvändningen i Sverige, mot 15 procent 1970. Omstruktureringen av näringslivet har ökat behovet av transporter. För att spara in på det kapital som binds i lager, så kallad kapitalrationalisering, har många företag börjat tillämpa ‘just-in-time’ med täta transporter av varor. Mest effektivt anses det vara att ha ‘rullande lager’. ‘Just-in-time’ optimerar industrins kostnader för lagerhållning, men utelämnar kostnaderna för energi, vägar, utsläpp etc. När transporterna ska ske snabbt och för dagsbehov, innebär det att många fordon under delar av sträckan får gå utan last, och att möjligheterna till samordnade transporter minskar.
Glesbyggda bostadsområden utanför städerna har också ökat transportbehovet.

Förbifart Stockholm handlar bland annat om att kunna bygga ännu fler glesbyggda, bilberoende bostadsområden i stadens utkanter – i stället för att ge staden liv genom förtätning. Vägverket säger själva i sin motivering att den sexfiliga motorvägen kan göra det möjligt att bygga nya bostadsområden utan kollektivtrafik. De menar alltså att det skulle vara en bra sak.

Vill vi svenskar bo som i USA, var och en i sitt eget lilla hus i oändliga villamattor och köra till jobbet, var och en i sin egen stora bil i oändliga motorvägsfält? Eller vill vi bo mer europeiskt, tätare, mindre, nära till jobbet, fiket och affären, och åka tunnelbana eller pendeltåg?

Citatet kommer ur Expressens ledare från januari 2008, som också är obligatorisk läsning i sammanhanget.

Inte bara regeringen, utan även sossarna, jublar över tanken på att bygga fast Sverige i bilberoende á la USA. Socialdemokratiska bloggaren Erik Laakso anför nationalkaraktären som argument för att satsa 30 miljarder på motorvägar: “svensken är en bilburen invånare”. En bit nedanför, i kommentarsfältet, hänvisar han till att privatbilismen “är en stark frihetsnyckel, inte minst för de grupper som annars skulle ha väldigt svårt att se nya perspektiv.” Kommentarer överflödiga.

Även företrädaren för lobbyorganisationen “Bil Sweden” (ja, de heter så, på riktigt) använde det senare argumentet i radion häromdagen. “Bilen är en frihetssymbol.” Men är det frihetssymboler vi ska ha, kan vi lika gärna bygga tusentals frihetsgudinnor för de 30 miljarderna. Eller, ännu hellre, en skitstor pyramid!

En sökning efter “förbifart” på Twitter ger långa listor på belåtet skrockande politiker i olika allianspartier. Ett exempel ur mängden är Daniel Kolm (m) som twittrar:

Är glad att Stockholm får en förbifart till framtidens utsläppsfria bilar. #dynamist

Daniel Kolm är långt ifrån ensam om den teknikdeterminism som ser det som ett faktum att “framtiden” ska ge oss bilar som både är utsläppsfria och som går att köra till rimligt pris. Uppfattningen kan närmast klassas som religiös.
De troende anser sig inte behöva tänka på bilka bränslen som skulle driva dessa bilar. Skulle det vara etanol? Haha! Om etanol ska ska driva alla de bilar som redan finns i landet skulle inte ens all uppodlad mark i Sverige räcka till. Och då skulle vi alltså få sluta med att odla mat. Det finns inga miljöbilar. (Och sorry Amelia, men inte ens patentreform är en magisk lösning.)
Åter till Gunnar Lindstedts artikel i Expressen:

Men den bistra verkligheten är att det inte finns någon alternativ energikälla som har tillräcklig energiintensitet, som inte förvärrar miljöförstöringen och som inte kräver mer energi för att utvinnas än vad som sedan blir kvar att använda, för att vi ska kunna upprätthålla dagens energikonsumtion. Oljan står i dag för 95 procent av transportsektorns drivmedel, och fossila bränslen – olja, kol, naturgas – står för 85 procent av hela världens energikonsumtion. Elektricitet är inget alternativ – oljebristen kommer att göra all energi betydligt dyrare. /…/
Den enda lösningen är då en kraftigt reducerad energikonsumtion.

Bara att säga att energikonsumtionen måste minskas är – för de religiösa, det vill säga en majoritet av den vuxna befolkningen – snudd på hädelse. Att rentav säga att mängden persontransporter måste minska i framtiden anser många vara rent anstötligt. Varför? Det är en oerhört intressant fråga, som länkar samman såväl geologi som teologi. Varför är det så svårt att på samma gång acceptera att oljan är en ändlig resurs och att vi är patologiskt beroende av den?
Och varför är det så få som kan diskutera Förbifart Stockholm som en verkligt politisk fråga, inte bara en fråga om administration. Både de som bara talar om samhällsekonomi och de som bara talar om koldioxidutsläpp behandlar i praktiken frågan på teknokratiskt vis. De talar som om målen var givna och frågan bara är hur de bäst uppnås. Men politik måste handla om konflikter mellan olika mål, i detta fall om olika visioner för hur staden ska utvecklas. Var människor ska bo, hur de ska tillbringa sina dagar. Därtill kan politiken må bra av en rejäl skopa bilhat. Om så bara som kompensation för den religiösa dyrkan av bilen som breder ut sig till höger och vänster.

 

 

Rasmus Fleischer skriver relevant och intresseväckande om bilen och hur vi ser på den idag.